Nytt År nya tag!!!

Ja då va det 2012!! Oj vad året gick fort..
Visst skulle jag kunna gå igenom hela året 2011, men det skiter vi i.. Hmm va ju kanske inte det mest lyckade hund året i tävlingsform, men mycket annat skoj har ju hänt-- Men nu blickar vi framåt och satsar på ett ännu bättre år. Och oj det har blitt ganska så många omställningar hos familjen Knas.. Vi har utökat familjen med hästlängder.. Vi tog en båt över till öjn i somras Nikki och jag ganska så exakt den 25aug faktiskt för att tävla, vinna och helt enkelt vara snyggast.. det blev ju som alla vet inte riktigt så .. MEN.. mattes prins utan vit springare dök upp där i ösregnet å ja sen så blev vi hooked.. Så vi återvände hem några dagar senare och det visade sig att i bagaget så ingick det tre barn två katter en hund och sist och äckligaste en sköldpadda!!!!

Vi kom nu tillbaka till fasta land efter att ha vart på Öjn i nästan tre veckor, och vilka härliga veckor det har vart.. Nikki har fått kuta lös varje dag och röjjt på åkrarna, lillstumpan har blitt så smal, mitt lilla sterck, så  nu ska det ätas upp lite.. Donna har oxå fått löpa fritt och verkligen älskat det, men min älskade lille Pluto.. ja han fick mig att nästan dö dagen före nyårs afton.. då trodde jag att det va det sista jag såg av min lille farbror..

Vi va ute med hundarna Niclas och jag, vi tänkte att släppa hela gänget på åkrarna så att de kunde få springa av sig och bli lite trötta, det är ju hur stort och öppet som helst, ganska så långt till skogen och Pluto brukar aldrig orka sticka så långt, men inte denna gång, JAg släppte trion, Nicklas skulle vänta lite med Freja med tanke på att hon e jakthund och inte skulle hänga på Pluto om han sprang lite för långt. Jag ser bara hur trion med Pluto i spetsen bara drar, och försvinner långt långt bort över åkern.. nu vänder han snart tänkte jag men nej inte, och så va de alla tre bara borta.. Fan tänkte jag nu drar NIKKI!!! Vi stod och väntade en stund och ingen kom, Men så såg jag en prick längre bort, AHA Donna tänkte jag, men se på fan det va mattegrisen Nikki som kom i fullt ös, ja den lilla tösen drar inte långt inte.. Sen gick tiden skymningen kom och jag började känna oro,, så här länge har Pluto aldrig vart borta, och inte Donna heller, de brukar ju vända ganska så snabbt... det blev mörkare och mörkare, och tiden tickade på, Niclas tog med sig Freja och Nikki hem för att hämta bilen och åka på andra sidan, det är en bit till vägen, men man vet ju aldrig... Efter en timma va jag i upprorstillstånd tårarna bara rann och det va kolsvart ute... och inga vovvar visade sig,, tankar om att de va intrasslade i gammal taggtråd eller liknade snurrade i skallen, Nicklas underbara föräldrar åkte tre mil bara för att hjälpa till och leta, så en bil stog med helljus på in mot skogen och Niclas körde längs den andra, jag gick till fots med pannlampa och ropade och lockade, jag glömde helt bort min rädsla för mörkret. Då ringer Niclas. Donna kom struttande och han ropade på henne men hon sket fullständigt i honom utan hade sikte på huset, jag sprang som en tok tillbaka och där satt hon på trappan , blöt ledsen och alldeles tilltufsad. Men hon va hel och hemma.. Men Pluto va fortfarande borta.. Jag visste inte vad jag skulle göra.. jag vägrade stanna hemma, Niclas snälla mor satt hemma hos vovvarna medan vi andra va ute, det va mörkt blött och det smällde lite. Jag hade en stor knut i magen.. SÅ jag bestämde mig för att testa Nikki, så hem å hämta henne, sårlina och sele, pannlampor, så åkte vi till utgångsplatsen där det sprungit in i skogen. Det va ett jätte test för Nikki, hon har ju aldrig spårat i mörker och aldrig efter en annan hund. Åkern va så geggig att det kändes som att jag hade minst fyra exstra kg i varje sko. Nikki stackarn fattde inte först vad hon skulle ta för nåt men hon hajjar vad spårsele betyder vilket va rätt kul att se, jag hestade henne lite med att hitta Pluto och rätt som det va så tog ett spår, å herre gud säger jag bara.. denna skog är inte lätt att gå i när det är ljust, å nu med enda lyset från två pannlampor, Hon drog på och va verkligen jätte duktig, och man märket att Pluto hade gått på vilt med tanke på hur hon spårade.. Det va fan det jobbigaste jag någonsin gjort i spårväg.. för ett sådant spår som detta kan inte en person lägga.. svetten rann och benen värkte, Nikki jobbade så super som tur va så va vi ju tå så vi kunde hjälpas åt när hon sårade.. Nikki är ju inte så lättstörd i spåret så man kan strula ganska mycket med henne. Efter säkert en halvtimma kom vi ut på ett kalhugge men då gick det inte längre, jag tror att det va där Donna drog hem och spåren delade på sig och Pluto hade nog snurrat massor.. så vi avbröt hela alltet och ringde hem och där hade pluto precis kommit hem.. Han levde min lille gubbe.. Då skulle vi ju bara ta oss ur denna jävla snårskog.. och det va inte lättare det inte.. Men en super man som jag har så efter nästan en halvtimma va vi ute på åkern igen leriga , svettiga och trötta. När vi väl om hem möttes jag av en mycket leden och ledbruten Pluto.. han va blöt och småsårig ont i bakben och öga, han hade svårt att andas.. det tog flera dagar för honom att återhämta sig, han kunde knappt gå dagen efter, men det va ju ganska bra för han brydde sig inte så mycket om raketerna vid tolvslaget.. Det va ialla fall nog en av de värsta dagarna jag har vart med om, men jag är lyckligt skattad med en sån underbar man som höll lugnet och hjälpte till och skulle inte ge sig för än Pluto va hemma..

Annars så har tiden på öjn vart helt underbar.. lärt känna nytt folk och vart på julgransplundrigt, gosat med en golden valp, vart på barn bio mm.. Ja vi trivs verkligen.. trion har hittat sina platser och Nikki sår inte å tjuter vi trappan på natten för att hon inte får sussa hos sin älskade matte, utan lägger sig snällt i korgen och sover.. Freja har kommit in i flocken jätte bra och så våra små jakt tjejjer leker som bara den och har jätte kul, och det mysigaste av allt är ju att Freja gillar att sitta i knät..mmmm me like a lot!!!! Barne är oxå helt underbara och vi har haft jätte kul, tiron har haft det lite jobbigt men började vänja sig vid ljudnivån och rörelserna i huste hela tiden.. Så nu ska bar ett staket upp runt tomten så kan de ligga ute på gräsmattan å mysa..Ett litet problem är ju Pluto och Katterna, de stackarna fick vara i flygeln, men jag tror att ger vi det bara tid så kommer det oxå å gå..

Ja det har vart tre bra veckor, nu ska vi gå fortsättning i spår och det ska bli jätte skoj.. å så ska vi börja träna mer intensivt för appell.. Nu är det väl snart dax för Nikki och löp oxå, men men så är ju livet med en liten tik.

JA livet leker helt enkelt!!
Kram från Knas

Trion vänta på frulle

Nikki fått en apa

Så här ledsen ser man ut när Husse och Freja ska ut på jakt å welshen inte får följa med..

Sötate Freja

frulle stund kl 05:30

Huset!!!