Sommar Sommar Sommar

lalaalalaal ja nu är den på ingång med dunder och brak!!!
Så underbart varmt och soligt, jag älskar det och lika så trion, Nikki och Pluto badar som galningar medan Donna doppar tassarna lite försiktigt. Nedräkning har börjat på allvar, midsommar aftons förmiddag flyttar vi till öjn förgått. Det ska bli så skönt att få lite stadga i livet och slippa hatta runt i en väska och längta. Tror att trion oxå längtar, man märker på dem att de tycker at det är lite jobbigt att inte ha en fast punkt.Men det går. Tänk att när det är så när blir det bara ännu jobbigare ,men  som tur är så står ju tiden aldrig still...

Och om någon missat det så har Nikki och jag vart i Saltzburg på världsutställning, och det gick ju åt hell.. Men jag lärde mig mycket på denna resa, som t ex att jag aldrig mer kommer resa så med hund, aldrig mer en världsutställning. Jag fick mig verkligen en funderare på vad jag tycker om det här med utställning och hur jag än vrider och vänder på det och jag har verkligen försökt att tycka att det är roligt så kommer jag fram till samma slut sats, det är bara helt värdelöst... Man blir ju helt knäpp. Vad spelar det för roll om min hund är sk snygg eller ej??  Är det inte viktigare med en hund som är sund, frisk och glad, än att hon har fått pälsen fönad så att den inte lockar sig fast hon har lockar naturligt!!! Och att hon inte är för hög eller liten eller lång eller lite för spretiga tassar???? Nä skit i om höfterna är fel eller om man parar släkt.. så länge hunden är snygg!!! Vafan det är ju helt jävla galet, och jag märkte på mig själv att jag höll på å bli knäpp, Nikki är ju en fantastisk hund , positiv och glad, frisk och fin, nä hon tycker inte om att främlingar tar i henne, nähe, å vad spelar det för roll, hon ska ju va präglad på mig. Hon har en fantastisk personlighet.
Sen det här med att hundarna bara ska ligga stilla hela tiden , å helst i en bur!!!
Jag led mycket med Nikki under resans gång, hon har svårt att göra 1 & 2 på asfalt osv, hon skulle aldrig drömma om att kissa på golv, så hon hade ju jätte problem när vi va på båten, hunden höll på att sprängas, men nej hon gör det inte, jag va ute flera ggr på däck, hon pep och letade och letade efter nånstans att sätta sig men nej, hon snurrade och snurrade och jag hatar att pressa någon av mina hundar så, Hon höll sig så många timmar att det gjorde ont i mig. Sen fick hon inga ordentliga promisar i grönska och skog, utan mestadels asfalt eller snabba stopp längs vägen. Sen va det alldeles för långt, 340 mil i en bli. Tösen va helt slut när vi om hem till svedala igen.
Resan i sig va kul , vi va ju ett gäng så många skratt, en del irritation och mycket drama vilket gör att den går till historien, men för Nikkis del så va det nog mest bara jobbigt, och det kommer jag aldrig mer utsätta henne för. Jag vet att vissa tycker att jag ä löjlig, men vi är alla olika och för mig är det viktigt att mina hundra får röra på sig, mest i skog och grönska, får rulla sig igräs, få tid på sig att göra sina behov osv.

Sen så stör det mig att det är sånt hyckleri på utställningar, för känner du domaren så kan du räkna med att vinna, det är så uppenbart. sen så kan det skilja så mycket att ena dagen får man cert å andra dagen så åker man vg!!!! Hur kan det bli så?? Det är liksom inte rätt nånstans.
 Så i stället för att jag ska bli knäpp och irriterad så lägger vi ner utställningar nu, vi ska gästspela på Gotland i aug, det är utomhus och nära hem, så det blir inte så stort projekt för varken Nikki eller mig!

Jag har även börjat tänka om när det gäller Nikkis och min träning, vi ska absolut träna inför appellen i höst, vem vet Nikki kanske mognar på sig lite, sen sitter jag och letar apporterings kurser mm hon är ju ämnad för detta så varför inte,  och vi ska kanske prova ett blodspår eller två. Nikki tycker ju om att jobba, speciellt när hon får ut och "leta" typ spår osv, lydnad tycker hon är så trist.. som om jag kan hitta en kombination, jag kan ju ingenting om jakt eller apportering , så jag vet ju inte hur jag ska börja.

Jag vill ju ut och tävla, men med en humörs hund så är det svårt att hålla humöret uppe , så nu ska jag försöka träna hela sommaren och se vad som sker i höst, jag kanske blir helt hooked på vatten apportering eller nåt liknande. Men jag släpper inte bruks än, träna kan man ju alltid för att lära sig..

Pluto har blitt valp på nytt, han busar och rusar, skit fullständigt i vad jag säger, bjuder lite då och då upp till lek, gruffar och pratar, ja han har verkligen piggat på sig på ålderns höst, jätte kul är det verkligen, min lille gubbe, han har fått spåra lite han oxå, men just nu har jag sån noja för huggormar, har inte lust med att nån ska få ett bett igen,

Diva Donna lallar på som vanligt, tyvärr hamnar hon ju väldigt lätt i kläm , hon finns ju liksom bara där, men även hon har börjat busa och låta, det va verkligen mys när jag kom hem från Österrike, Donna fullständigt attackerade mig av lycka, jag blev alldeles varm inombords, min lilla söta onödiga vovva som jag alltid har ett dåligt samvete för, men på öjn blir det bättre för dä är det många som har tid för lilla tösen.

På måndag bär det av mot öjn igen och nu kan jag kalla det för hem, vilket känns så underbart, det ska bli så mysigt å ha en egen familj, ett helt gäng att rå om, ja va blir vi.. två vuxna, tre bran , fyra hundar, två katter , en sköldpadda och ett akvarium.. hmmm ska kanske skaffa en fågel oxå?? hahahhaha nä det får nog vara!

Ta hand om er där ute!
Kram från Knas!