Ja då va det bara å packa..

..och vart ska jag börja???
Ja vi ska bli öbor inom kort.. Inget datum bestämt utan det får bli lite pö om pö... Det ska ju packas , flyttas över, målas och säljas osv.. Ganska stort projekt för mig måste jag säga.. Visst har det kanske gått lite fort men så säker som jag är på detta har jag nog aldrig vart.. Längtar redan till öjn även om det kanske inte är lika lummigt där nu som på sommaren, men jag känner mig så hemma och tillfreds när vi är där. Konstigt hur allt bara kan förändra ens liv på några sek... Tänk om jag aldrig ahde skaffat Nikki då hade jag aldrig träffat Niclas, tänk om jag hade bangat den där ute kvällen och tagit utställningen lite mer seriöst.. eller tänk om.... Ja tänk om om fanns... då skulle livet vara annorlunda.. Tur att det inte finns.
 Det ska ialla fall bli jätte spännande å bli lantis på riktigt... Inga låsta dörrar, inga gatlyktor eller trottoarer, inga blåljus som blinkar på nätterna, inget tjafs med å parkera bilen, eller behöva bry sig om hundarna skäller mitt i natten.. spårskogen runt hörnet.. Apropå spårskog! Vi har börjat spårkursen!!!

Nikki va jätte duktig, första gången hon fick spåra i snö.. vi e sju stycken och jobbar alltid i par. Denna gång fick vi jobba med Anna N och hennes fina briard Zhoklad (ja hon stavar så) Vi skulle göra ett parallell spår!!!Inte det lättaste om man har en hund som är lätt störd,, nu har ju jag Nikki som man nästan kan sätta sig på och hon bryr sig inte.. När vi gick ut spåret kändes det som att avstånden mellan oss va helt ok ca 20m.. med hund senare visade det sig på vissa ställen att vi nästan bara hade fem meter emellan, Nikki ramlade av en gång och hoppade på Annas spår i ett kors, (glömde å säga att vi korsade varandras spår ca 6ggr). Jag visste att hon tog fel och stannade, Nikki hittade ganska snabbt tillbaka, hon verkligen skuttade fram och ögonen lyste på henne. Lite peppad av att gå parallell med en annan hund blev hon för tempot va i 160... Pinnarna gick så där men för första gången lyfte hon slutet.. Jag tror hela värmdö blev medveten om det för jag gav ut ett glädjetjut av lycka.. men det bjuder vi på.. Nikki blev glad ialla fall och verkade fatta att hon gjort rätt.. Alla Hundarna verkade tycka att det va kul att få spåra..
Det kanske inte är det bästa att spåra i snö, men det går.. Å Nikki bara älskar det, nu fick hon det svårt spår rakt igenom alla viltspår jag kunde hitta på vägen, (klarade det galant) och fick vänta ganska mycket vilket gjorde henne lite frustrerad, hon trodde att hon gjort fel, men vi va ju bara tvungna å vänta in vår spårkompis.. å hur förklarar man det för en spårgalen welshtös??? Hon är ialla fall as ball å spåra med.. Och ju svårare desto roligare tycker hon att det är.

Nu börjar jobbvecka och sen får vi äntligen åka en vecka till öjn.. Tre veckor är alldeles för lång tid men nu börjar vi äntligen se ett slut på det gamla och en början på nått nytt.

Kram från Knas!